I'm driving fast now, don't think I know how to go slow.
Nu har jag varit duktig igen. Jag kommer få skriva den meningen ett antal gånger den här terminen. Det handlar om läxorna. Nu är nästan alla veckans läxor gjorda. Har bara lite kvar på franskläxan, och en engelskläxa som jag tänkte börja på imorgon eller torsdag.
Idag var det karnevalsplanering! På fredag är det dags för skolans årliga karneval i Rålambshovsparken, och i år är temat "I have a dream". Så min klass plus N1B och N3B samlades i ett klassrum i en och en halv timme för att fundera ut hur vi ska kunna vinna i år. Vår idé blev lite lagom spårad... Det handlade i korta drag om en konstig dröm där lamm inte ville hoppa över ett staket, och sedan skulle det komma Rohanryttare från Sagan om Ringen, och sedan en traktor som skulle köra bort alla. Tyvärr har en annan grupp valt i princip samma tema, så nu kanske vi ska byta ut fåren mot niondeklassare på Öppet Hus ;) I vilket fall var det rejält rörigt men ganska kul med 90 pers i ett litet klassrum. Vi får väl se hur det går på planeringen imorgon.
Dessutom var det första Credo-mötet idag (den kristna skolgruppen)! Vi lekte lite och planerade året. Det finns en hel del spännande idéer på lager... KG-are, se upp!
Nu är det snart läggdags. Trots att jag börjar 11.10 imorgon :)
Bless// Johanna
I don't know how to fight, but I'll draw blood tonight if somebody tries hurting you.
Ibland är det ganska trevligt att börja skolan efter helgen. Speciellt när man har en lektion på hela dagen. Som ni kanske gissat inträffade detta idag. Jag åkte till skolan till kvart i tolv för att vara med den kristna skolgruppen på föreningsmässan, då alla föreningar får visa upp sig för ettorna, och hade efter det bara idrott mellan ett och tjugo över två. Så grymt skönt! Visserligen gjorde föreningsmässan att jag inte hann äta lunch, men jag tog igen det med en rejäl macka efter skolan. Och sedan åkte jag hem.
Igår var en väldigt mysig dag! Jag och mamma åkte till IKEA för att köpa lite småsaker, bland annat ramar till alla de foton vi har framkallat och ska sätta upp på diverse väggar. Tyvärr hittade jag inte de perfekta ramarna till mina bilder, så jag ska fortsätta leta. På eftermiddagen åkte vi till mina sysslingar och fikade. Det var jättetrevligt! Sedan på kvällen kom min kompis Sara hit, och vi spelade Wii Fit Plus i två timmar :) Vi blev riktigt bra på snöbollskriget!
Nu måste jag börja med läxor. Jag tänkte vara duktig och göra större delen av veckans läxor idag. Kanske. Däremot var jag jätteduktig på idrotten. Jag och Disa sprang 3 km på 18-19 minuter! Från Rålambshovsparken till Stadshuset och tillbaka utan att stanna. Dessutom gjorde jag min egen variant på intervallträning: sprang i samma tempo hela tiden, men bröt av med lite indianhopp eller höga knän eller hopp åt sidan och sånt. Pulshöjare!
Bless// Johanna
God only knows what I'd be without you.
(egentligen bara för Hayley Williams' refräng, han killen kan man hoppa över.)
Min mest spelade musik just nu. Ifall ni behöver tips :)
"Hur många gånger idag har jag sagt 'jag älskar dig'? Jag har tappat räkningen"
Idag är en mycket speciell dag. För tjugo minuter sedan blev det den 29:e augusti 2010. För exakt ett år sedan, den 29:e augusti 2009, bestämde jag och min pojkvän oss för att vara officiellt tillsammans. Två dagar efter att vi "klickat". Den tredje dagen efter att jag satt i hans knä i en och en halv timme, den andra dagen efter att vi kysstes för första gången. Samma dag som idag, fast för ett år sedan.
Ett år är en lång tid. Speciellt när man är 17 år och därmed inte varit med om så väldans många varv runt solen. Som den obotliga romantiker jag är hoppades jag förstås att det skulle bli så här, när jag 16 år gammal fick denna underbara skapelse till pojkvän. Men jag vågade nog inte riktigt tro det. Nu vet jag. Vet att jag har haft det mest underbara året hittills. Allt tack vare dig. Jag älskar dig.
Så denna dag har förstås firats. Jag har varit hemma hos min pojke hela dagen idag och bara myst och umgåtts, spelat gitarr, tittat på film och kurat ihop oss i soffan. "Åh vilken härlig dag", som Ted Gärdestad sjöng.
Minns du när vi sjöng den här låten tillsammans en förmiddag då ingen annan var hemma?
Att regndroppar faller, som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för.
Skola. Skoooola. Nu är det verkligen igång. Nu har jag gått en halv vecka av tvåan. Det känns ganska underligt. Jag känner igen hälften av ettorna (åtminstone i musikklasserna), treorna är ju bara tvåorna från förra året, och själv har man haft sin första lektion i Kemi B. Individuella val gör att vi sammanlagt läser åtminstone tjugo ämnen i klassen, och folk börjar och slutar dagarna lite nu och då, och man vet aldrig riktigt var alla är. Och när bara halva gruppen i Franska 4 i block B dyker upp för att det inte står på schemat att Franska 4 både finns i block B och C börjar man förtvivla en smula.
Och som kaviaren på grädden på moset såg min dag ut så här: 45 min Matte C, 60 min Fysik A, lunch, 70 min Engelska B, 65 min Matte C, 50 min Kemi B. Från 09.50 till 16.10. Underbart? Snarare utmattande. Det mesta var ganska roligt, speciellt när klassen delades upp i grupper på engelskan och fick en pyttebit var av Romeo and Juliet, och hela pjäsen spelades på 10 minuter. Men kemi sista lektionen, när det dessutom regnade, var lite för mycket. Jag undrar hur många som faktiskt hörde vad läraren sa. Jag tvingade mig själv att behålla fokus. Nästan hela tiden. Men när Filip börjar mumla om att "vem kom först? Hönan eller ägget? Jo, det var ägget, för det kom från en hund som fick en knäpp och ploppade ut ett hönsägg...", då vill jag se den som klarar av att fortsätta tänka på termokemi!
Apropå skolan kan jag väl berätta om min kvällsaktivitet. Musikteoriläxa. Min dator tycker inte att det är ett riktigt ord, men så är det. Jag ska till nästa måndag tydligen lära mig att sjunga olika typer av ackord. Bara få en ton och kunna sjunga ett rent dominantseptackord. Det är tydligen inte heller ett ord. Så jag har suttit och plinkat på vår synth och försökt lära mig sjunga dessa underliga tonföljder. Jag kom fram till att det är lättare att hålla isär susackord och mollsjuackord om man istället för att sjunga "la la la" sjunger ackordnamnet! Ex: i ett mollackord kan man sjunga på ordet "mo-o-oll-ack-ord". En stavelse per ton. Perfekt!
Nu är det dags att sova. Ny skoldag imorgon, men då har jag åtminstone kör.
Bless// Johanna
My sweetest downfall.
BRIS uppmanar alla ungdomar som har det svårt att våga prata om det. Med vem som helst. Därför vill de att bloggare i hela Sverige ska lägga upp bilden ovan och berätta om något de har tyckt varit jobbigt eller svårt. För att saker blir så mycket lättare när man pratar med någon om dem, och för att alla har rätt att ha någon att vända sig till.
Något som jag har tyckt varit jobbigt? Som jag har våndats över, gråtit över eller inte riktigt vetat vad jag ska göra åt? Något som jag har varit rädd för?
Något jag har tyckt och fortfarande ibland tycker är jobbigt har hänt i perioder sedan högstadiet. Jag vet att ingen egentligen har velat något illa, men ibland har det blivit för mycket. Även om jag inte alltid har visat det.
Jag har alltid varit öppen med att jag är kristen. Anledningen till att det har varit så självklart och lätt är förmodligen att jag alltid har haft stöttande vänner som, även om de inte nödvändigtvis delar min åsikt, accepterar mig som jag är. Som har sett personen bakom "den där kristna tjejen". Jag har aldrig skämts för min tro. Självklart slänger jag den inte i ansiktet på folk, men om någon frågar säger jag sanningen.
Att öppet stå för en åsikt, vilken som helst, gör att man blir ganska sårbar. När alla vet att man är kristen drar man på något sätt till sig folk med annan åsikt. De vill ha svar på frågor, motbevisa eller i vissa fall bara vara jobbiga. Jag tycker verkligen om att diskutera. Och diskussioner har det blivit. Det har oftast varit riktigt kul.
Tyvärr är det inte alla som kan konsten att veta var gränsen går mellan diskussion och förolämpning. En person i högstadiet slängde ur sig frågan "Varför hatar du homosexuella?". Jag blev så förvånad att jag knappt kunde säga något. Den här personen hade känt mig i fem år och visste att jag knappt har förmåga att hata någon, ändå var jag "den kristna tjejen". Det var som att jag inte hade en personlighet. Jag var bara kristen och uppfyllde därmed alla fördomar. Eller en annan person som lite nu och då gjorde narr av allt jag tror på. "I kyrkan, där ligger alla på golvet och skriker, alla är helt galna, kan du be Gud att hämta en sax?".
Jag visste inte hur mycket jag kunde stå ut med. Varje vecka hämtade jag kraft i kyrkan på ungdomskvällarna. Delvis från gudstjänsterna, men främst från atmosfären. Alla var kristna. Jag slapp vara onormal. Jag slapp de förutfattade meningarna, kommentarerna, allt. Så varje måndag kunde jag klara av lite till.
Nu börjar det låta som att jag var mobbad. Det var jag inte. Större delen av tiden var jag vän med alla och jag har många roliga minnen från de där personerna. Men inte alltid. Det kunde gå olika lång tid mellan kommentarerna, men de kom alltid till slut.
Det var ett antal gånger jag låg hemma i sängen och grät. Jag orkade inte bli hackad på. Jag hade ju inte gjort något fel. Jag tänkte på allt som hade sagts, och föreställde mig vad som skulle kunna komma. Det var en hemsk känsla att känna sig så utsatt och nästan hjälplös. Oftast låtsades jag att jag skrattade med, ibland var det äkta skratt, och ibland skämtade jag tillbaka. Men jag hade svårt att få ut de där kommentarerna ur huvudet. Råkade jag dessutom vara trött eller stressad blev det förstås ännu värre. Det hände att jag sa ifrån, men det kom tillbaka.
Trots det avtog kommentarerna med tiden. Jag tror att de förstod att det blev för mycket. Jag har även ett minne av att jag till slut sa ifrån på skarpen. Sa till att nu fick det vara nog, nu orkade jag inte höra mer. Nästan skrek att jag hade sagt till flera gånger tidigare, vad var deras problem? De lyssnade, och när vi slutade nian var det mesta glömt.
Så kom jag till gymnasiet. Jag hittade snabbt många underbara vänner, och var lika öppen som vanligt om att jag var kristen. Speciellt en person nappade på det. Tro var det enda vi kunde prata om under hela första terminen. Allt jag sa kopplades till kyrkan. Sa jag att jag hade dansat föregående kväll kom snabbt följdfrågan: "I kyrkan?" och ett retsamt leende. I början var det kul att någon var så intresserad, men snart blev det för mycket. Igen. Och precis som i högstadiet fick jag till slut nog. En dag nära jullovet pratade vi om kyrkan igen och jag tänkte att jag inte orkade mer. Jag tittade helt enkelt på personen och sa: "Vet du, alla andra i den här klassen har upptäckt att jag faktiskt är mer än bara 'den där kristna tjejen'. Det är dags att du också förstår det.".
Då hände det stora miraklet. Den här personen, som hade varit så fruktansvärt instängd på sina fördomar om kristna och kyrkan, la undan det. När vi kom tillbaka från jullovet pratade vi lite, och den här personen sa: "Under lovet har jag bestämt mig för att göra som du sa, och se mer än att du är kristen. Vad har du för intressen egentligen?". Jag blev så otroligt glad.
Idag är den här personen en av mina bästa vänner, för när vi äntligen kunde prata om något annat märkte vi att vi hade mycket gemensamt och tyckte bra om varandra. Jag är fascinerad av att få ha sett vad som kan hända när man vågar släppa sina fördomar och vågar se en annan människa på riktigt. Det är nästan så att jag beundrar modet att våga bestämma sig för att få en ny bild av någon. Alla är värda den chansen.
Jag tror verkligen att det är viktigt att kunna vara öppen med sina svagheter, och det som är jobbigt. Dessutom tror jag att det alltid finns någon som lyssnar. Det kan vara en kompis, en förälder, en släkting, någon på BRIS eller någon i cyberrymden. Eller en högre makt. Vilken man nu känner för att tro på. I vilket fall kan du hjälpa till att hjälpa! Gå in på BRIS' blogg och sprid bilden och budskapet. Om fler vågar dela det jobbiga kan fler få hjälp att bli av med det och gå vidare.
Bless// Johanna
You know I'm here for you.
Ni vet att ni är helt underbara.
You must be from heaven above.
Den sista skälvande dagen sommarlov. Vad fort sommaren har gått! Fast ändå inte.. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Vad jag definitivt vet är att skolan börjar imorgon. Jag börjar tvåan imorgon. Sjukt egentligen. Men kul. Jag håller på att förbereda mig mentalt för mitt värsta skolår hittills. Fysik A, Kemi B, Svenska B, Engelska B, Matte C och D och Franska 4 säger det mesta. Som tur är kommer jag ju fortfarande vara dansledare, umgås med underbara kompisar och pojkvännen, och dessutom börja träna gymnastik på riktigt! Vi får väl se hur det går.
I fredags var jag och "gänget" hemma hos Filip. Vi skulle ha badat, och jag var grymt sugen på att bada, men vädret var inte på vår sida och vi kunde i vilket fall inte riktigt ta oss till något badställe, så vi satt på Filips altan och spelade Rappa-Kalja istället. Det var väldigt mysigt det också :) Sedan lagade vi mat, spelade gitarr och gick ut med Filips hund Zingo. Allt som allt en trevlig dag. Det var skönt att träffa gänget innan skolan börjar.
Igår var jag, pappa och min lillasyster i kyrkan och hjälpte till att dammsuga kyrkbänkarna. Hela kyrkan har renoverats och målats om och så, så igår skulle alla bänkarna tillbaka in i kyrksalen. Vi jobbade där ett tag, och sedan åkte jag till mamma och tog in hennes post. Hon är i Portugal med jobbet, och brevlådan var ganska full. När jag vaknade igår morse kände jag mig jättesugen på att åka inlines, så jag åkte inlines till och från mamma! Det var jättekul (främst för att det var ganska plant). Däremot har jag lite träningsvärk i korsryggen nu. Senare på kvällen åkte jag till pojkvännen en stund. Jag var så frälst på inlines att jag tog dem dit också. Det var inte helt intelligent. Vägen till honom var lite svårare än till mamma, så jag ramlade en gång på vägen dit och två gånger på vägen hem. Sista gången jag ramlade skrapade jag armbågen. Dessutom var jag både sen hem till middagen och trött, så då gav jag upp. Pappa kom och hämtade mig i bilen istället. Jag tror att jag ska öva lite till innan jag försöker ta mig någon annanstans än till mamma på åtta hjul.
Idag ska jag till kyrkan. Jag och min kompis Sara ska läsa bibeltexter på gudstjänsten, och jag ska träffa min kompis Madde :) Sedan ska jag, lillsyrran och vår kompis Mikaela fortsätta göra dansen som vi ska lära ut till vår dansgrupp.
Bless// Johanna
Changed forever.
Idag har jag slitit på både fingrar och fötter. I morse och nu i kväll har jag plockat upp min lillasysters elgitarr och lirat lite. Det går helt okej. Jag kan ta en hel del ackord som var för svåra förut. Fast B#m har jag fortfarande lite svårt för...
Fötterna har jag slitit genom att gå i fem timmar i stan. Och inte bara gå hur som helst. Jag träffade min kompis Filip vid Stadsbiblioteket idag mitt på dagen. Egentligen hade vi tänkt gå dit och sitta och nörda fysikböcker, men vi kom fram till att man inte riktigt kunde prata där inne, och eftersom vi inte har setts på hela sommaren tog vi en promenad istället. Över hela stan. Vi bara gick och gick och snackade om allt mellan himmel och jord. Det var så sjukt mysigt! Vi tog till och med en avstickare till skolan! Jag insåg att det var otroligt skönt att verkligen verkligen pladdra av sig. Filip är en bra människa att prata av sig med, har jag kommit fram till :)
När jag kom hem från stan lagade jag middag åt min lillasyster och hennes kompis, och sedan började vi tre göra en dans. Vi hade nämligen dansledarmöte igår, och då bestämdes att vi tre ska ha mellanstadiegruppen i dansen i kyrkan i år. Så vi var tvungna att sätta igång och skapa. Hittills har vi gjort dans till refrängen, men snart ska det bli mer! Här är låten:
Imorgon ska jag, Filip och ett litet gäng från skolan träffas för bad och picknick. Den här gången ska jag bada! Jag längtar :)
Bless// Johanna
Cry when you get older.
Idag har varit en otroligt kul dag! Anna och Johanna från Eskilstuna kom hit till Stockholm för att träffa mig och min kompis Sara. Jag har inte träffat E-tunorna sedan februari! De räknade ut att det var 22 veckor sedan. Då låter det riktigt mycket! Så självklart var jag jätteglad att träffa dem! De kom med tåget halv tio i morse, och vi gick upp till Katarinahissen, promenerade genom Gamla Stan och upp längs Drottninggatan. Där åt vi lunch i Kungshallen, tittade i affärer och köpte lite grejer till skolstarten. Sedan åkte vi hem till Sara, bakade chocolate chip cookies och spelade Trivial Pursuit :) Det var en riktigt avslappnad och skön dag.
Just nu sitter jag och lyssnar på Sveriges bästa artist: Robyn! Hon är så skön och cool och speciell och gör så bra musik! Jag har aldrig riktigt haft någon idol (förutom Spice Girls när jag var åtta år, jag erkänner), men om jag skulle ha en idol skulle det vara Robyn. Hon verkar inte sådär fjantig som vissa blir, utan känns jordnära och lugn. Det är egenskaper jag beundrar. Helt klart. Dessutom är det nya albumet Body Talk Pt. 1 riktigt bra!
Nu ska jag sova. Imorgon ska jag och pappa spela golf om vädret tillåter :)
Bless// Johanna
They don't know how long it takes, waiting for a love like this. Every time we say goodbye, I wish we had one more kiss.
När man står på händer ser man världen från ett annat perspektiv.
Då kan man hitta daggdroppar.
Don't tell a soul goodbye.
Igår var en otroligt mysig dag! Jag och min kompis Agnes har inte setts på hela sommaren, så igår träffades vi i Rålambshovsparken och hade picknick. Egentligen skulle vi ha badat, men det var +20 grader, mulet och blåsigt, så vi satt i gräset och pladdrade istället. Sedan åkte vi hem till mig, tittade på Disneys Upp, lite Youtube-klipp och spelade Alfapet till tio på kvällen. Jag har verkligen verkligen saknat henne!
Idag måste jag göra en del ärenden. Bland annat ska jag hämta ut en receptbelagd kortisoninhalator mot astman på Apoteket och baka något gott att ta med till dansledarmötet på onsdag :) Dessutom borde jag börja förbereda mig mentalt på att det här är sista veckan innan skolan börjar. Lite pirrigt är det allt!
Bless// Johanna
One night of your company might be the only thing to keep me sane.
Så sitter man här i soffan och lyssnar på pappas spellista "Svenskt" på Spotify i tv-högtalarna. Tänk vad mycket underlig svensk musik det finns :)
I torsdags var jag och min lillasyster inne i stan och klippte håret (eller håren?). I vilket fall blev min lillasysters lockar utplattade, för att syrran sa till frisören att det inte gick och frisören var tvungen att testa! Det var faktiskt fint. På mig ser man i princip ingen skillnad, förutom att svallet möjligen är typ två centimeter kortare. Jag håller på att spara ut luggen, och nu har den kommit halvvägs, så det känns som att jag inte har någon frisyr alls. Men det blir nog bättre. Efter klippningen gick vi och shoppade grejer till skolan. Jag kom ut från Åhléns med sex kollegieblock (för 10 kr styck, pangpris). Sedan åkte vi hem till farmor och farfar med pappa och åt middag. Det var trevligt :)
Igår gjorde jag i princip ingenting. Jag och pappa var ute och övningskörde i trafik! Det var kul men lite läskigt. Snart snart vill jag testa ett rödljus också ;) Dessutom har jag börjat läsa Sagan om Ringen-trilogin igen, så det gör jag lite nu och då på dagarna. Jag har alla tre böckerna i en enda volym, så det är inget man tar med och läser på tåget direkt! Nu har jag i vilket fall läst ungefär 300 av 1200 sidor. De har inte ens kommit till Vattnadal än...
Redan nu känner jag att det kommer bli en varm dag. Nu ska jag ut och stå på händer på gräsmattan, men senare idag funderade pappa på om vi skulle göra en utflykt någonstans. Jag föreslog att detta någonstans ska innehålla vatten :)
Bless// Johanna
I never left earth.
Blunda och lyssna på den här låten. Den är både sorglig och hoppfull på samma gång. Jag känner en underlig blandad känsla av att vilja springa så fort jag kan, och samtidigt bara ligga stilla på golvet.
Istället sitter jag med benen i skräddare på en skrivbordsstol och känner mig ganska avslappnad ändå.
Even though it seems like this airplane is going down, don't be afraid, it will all be okay, see there's plenty of parachutes to go around.
Nu har jag träffat pojkvännen tre gånger på lika många dagar. Det måste vara rekord ;) Idag kom han och hans bästa kompis förbi för att säga hejdå. De åkte på festival idag, så de var snälla nog att titta in en stund. Om jag inte hade varit i USA halva sommaren hade jag gärna åkt med dem, men det får bli nästa år istället.
Idag har jag haft en enda låt på hjärnan. Den heter Berra och Bertils Themesong, och jag kan lova att ingen (utom Elin, Emelie och min lillasyster) har hört den. Innan igår existerade den nämligen inte, och idag mixade vi färdigt den! Det var jätteroligt men väldigt mycket jobb. Min lillasyster och Emelie har gjort en serie filmer som handlar om deras karaktärer Berra och Bertil, och när vi åkte hem från Tom Tits igår skrev de en sång om dem i bilen. Den ska bli introt till deras filmserie. Så idag hjälpte jag, Elin och pappa till att lägga till musik till inspelningen. Resultatet blev... intressant. Man måste erkänna att tjejerna har bra fantasi och kreativitet, däremot tvivlar jag på att låten hamnar på Spotify. Fast man ska aldrig säga aldrig! I vilket fall lyssnade vi på slutresultatet tre gånger i rad och skrattade ihjäl oss varje gång!! Dessutom spelade vi in en musikvideo. Tyvärr hann vi inte klippa den, så det ska syrran och Emelie fixa imorgon. Jag ska ladda upp låten här någon gång, och då ska ni komma ihåg var ni hörde Berra och Bertil första gången! :)
Till slut måste jag få lysa upp kvällen lite med de fantastiska Galenskaparna! Hur gör man så roliga filmer?
Bless// Johanna
Here's the countdown: 3, 2, 1, you'll fall in my arms now.
En sak som jag aldrig har varit med om är en bilolycka. Jag har haft min beskärda del av vrickade leder och ett brutet nyckelben, men jag har varit förskonad från bilolyckor. På grund av en mörkhårig man utan personnummer i en liten röd bil är detta inte längre sant. Han körde rakt in i högra sidan av vår bils bakdel i en korsning. Vi kände en rejäl stöt i bilen, och alla rycktes till. Pappa körde in till sidan, och mannen i bilen bakom gjorde samma sak. Han hade tydligen försökt köra förbi oss in i filen för att svänga vänster vid korsningen, men grovt missbedömt avstånden och brakat in i åtminstone en halvmeter av vår bil. Pappa gick och pratade med honom, och han hade tydligen lånat bilen av en kompis, men kompisen hade en försäkring så vi slipper betala reparationen. Hur skadade eller inte skadade vi blev är lite oklart. Jag satt inte lutad mot ryggstödet, så jag hade rygg och nacke någorlunda spänd och undgick därför den värsta whiplash-effekten. Pappa, min lillasyster och våra två kompisar Elin och Emelie som åkte med oss satt alla mer avslappnat och deras huvuden knyckte till mycket mer än mitt. Både min lillasyster och Elin kände av huvudvärk nu ikväll, men vi får se hur de mår efter lite sömn. Det var en lite läskig upplevelse, men allt gick ju bra. Jag lever och mår bra, ingen oro :)
Efter incidenten åkte vi vidare till den plats vi egentligen var på väg till: Tom Tits Experiment i Södertälje. Jag har inte varit där sedan i lågstadiet, och såg verkligen fram emot att få komma dit igen. Jag blev inte besviken! Vi hade en jätterolig dag med såpbubblor, dansmattor, optiska illusioner och en spegelsal där man blev lurad mer än en gång! Det var verkligen roligt att gå runt och testa alla möjliga experiment. En bra utflykt när det regnar :)
Imorgon ska jag hjälpa min lillasyster och Emelie att redigera en låt som de har skrivit och spelat in! Låten är en themesong till deras filmserie om Berra och Bertil som har spelats in med digital- och mobilkameror. Det är jättemysiga filmer som nu ska få sin egen sång :) Dessutom ska jag titta förbi pojkvännen som åker på festival imorgon. Hans och hans kompis husvagn luktade "man" efter en halv dag...
Bless// Johanna
There's no turning back for us tonight.
På något sätt tycker jag om att sitta vid fönstret och titta på blixten. Lägger man till ett av mina nya favoritband till det skulle jag kunna sitta här och sakna pojkvännen hela natten.
I'd do it all again for you.
Åtta tjejer (om man räknar in mamma och lillsyrran) i ett litet radhus är en rätt kul upplevelse. Varenda spegel blir upptagen på morgonen! Igår träffade jag Marre, Pellan, Olivia, Noon och Anna i Rålambshovsparken för sol och bad. Sedan åkte vi hem till mig och hade tjejkväll. Vi lagade middag (note to self: icke färsk pasta ska tillagas längre än färsk, oavsett vad det står i receptet), tog en liten sväng till stan, kom hem och satt och pratade vid mitt köksbord till halv tre på morgonen. Sedan sov vi mellan tre och elva, gjorde scones till frukost och packade ihop alla grejer. Det var jättemysigt! Jag har saknat tjejerna.
Idag var jag, mamma, min lillasyster och hennes kompis på Cosmonova och Naturhistoriska Riksmuséet. Vi såg Deep Sea och några utställningar. Efter två tredjedelar av filmen insåg jag att jag hade sett den ett par år tidigare, men det gjorde ingenting. Halva upplevelsen på Cosmonova är själva filmformatet, filmen kan man se hur många gånger som helst. Det var en bra dagsutflykt.
Nu ikväll har vi sett på två filmer! Mamma hyrde Prinsessan och grodan och Julie & Julia. Det var skönt att bara sitta i soffan och titta på bra film ett tag. Prinsessan och grodan var väldigt bra, men lite hemskare än man kunde trott. Voodoo är läskigt. Av Julie & Julia blev man hungrig, men den var supermysig! Jag rekommenderar båda filmerna! :)
Imorgon ska jag förhoppningsvis gå och simma :)
Bless// Johanna
If you jump I will jump too, we'll fall together.
Idag har jag och min lillasyster varit duktiga. Vi har fixat till min cykel som hon ska använda imorgon. Styret var snett, handbromsen till bakhjulet tog nästan inte alls, sadeln var för hög och däcken behövde lite mer luft. Men nu är allt som det ska vara igen och jag har en liten oljefläck kvar på handen.
Jag, mamma och lillsyrran var inne i stan idag. Vi åkte till Söder och gick på det nya muséet Fotografiska! Det var jättekul. Muséet var ganska litet och innehöll fem fotografers utställningar, bland annat Ett barn blir till av Lennart Nilsson. Det är grymt häftiga fotografier av ett foster inne i magen! Man blir helt fascinerad av de upp till 20 cm små människorna. Tänk att man har varit så liten en gång! När vi kom hem gick jag och min lillasyster ut och fotade. Jag tror att vi var lite inspirerade... I vilket fall sminkade jag upp henne och hon valde fina kläder, och jag fotade henne sittandes i en backe med gräs och solljus :)
Igår var städdag för mig. Mitt rum var i smått kaos efter hemkomsten från USA, så jag plockade och dammade och dammsög hela förmiddagen. Sedan städade jag min dator. Jag hade över 7000 bilder på den, och dagen innan hade den hängt sig och krånglat så jag laddade över alla mina bilder till min externa hårddisk. Sedan kom det skojiga jobbet att rensa ut det jag inte ville ha eller inte rensat ut tidigare. Det tog sammanlagt 6 timmar, och runt 2000 bilder måste ha slängts. Snacka om att vara duktig! :)
Imorgon kommer de flesta av mina tjejkompisar från högstadiet hit! Vi ska åka och bada på eftermiddagen och sedan sova över hos mig :) Det ska bli jättejättemysigt!
Nu måste jag sova.
Bless// Johanna
Smiling for hours at anything.
Idag var en blöt dag. Jag, min lillasyster och våra två kompisar Elin och Emelie (syskon) åkte till Gröna Lund! Varje år runt min lillasysters födelsedag går vi fyra och våra föräldrar på Grönan och åker hela dagen. I dag var det regnigt, så våra föräldrar bestämde att de skulle komma in senare på eftermiddagen/kvällen och låta oss åka in när det öppnade. Men eftersom det regnade var det inga köer till någonting! Vi kunde gå mellan alla stora attraktioner utan att stå i kö mer än tre minuter! Det gjorde däremot att vi blev relativt yra efter ett tag. Så vi åkte därifrån redan vid halv sex, istället för tio som vi hade tänkte från början. Vi hade jätteroligt! Efter Grönan åkte vi hem till Elin och Emelie och spelade spel och lyssnade på musik. Mycket mycket mysigt :)
Annars händer det inte så mycket. Igår var jag ute och promenerade med min kompis Viktor. Vi hade jättekul när vi satt i en busskur och "bräkte" åt får på andra sidan vägen, och fåren svarade! Det var skumt men kul. På kvällen åkte jag till min pojkvän och hängde med honom och hans bästa kompis :) Jag klarade till och med att cykla hem klockan halv tolv. Fast helt behagligt var det inte.
Imorgon ska jag in till stan och träffa en kompis som jag inte har sett på ett litet tag. Det ska bli kul!
Bless// Johanna
Det här är en låt att bli kär till. Eller i.
