Hello.





I'm the lie
living for you so you can hide.

Don't cry.
-------- _- _ --  _- _--------
------ / ---- \ / ----- \ -----
----- l ---------------- l ----
----- \ --------------- / ----
------ \ ------------- / -----
------- \ ----------- / ------
--------- \ ------- / --------
---------- \ ----- / ---------
------------ \---/ -----------
-------------  V ------------


(Tråkigt? Jag? Vad grundar du det på?)

Ett slutligt 'Jag älskar dig'



Det är väl så livet är.

Ena dagen är det där
och nästa är det inte kvar.
Inget att göra åt det.

Det finns bara en sak att göra åt det.
Säga allt man egentligen vill säga.
Skratta åt allt man egentligen tycker är roligt.
Älska alla man egentligen skulle vilja visa kärlek mot.
Glädjas åt varje dag.

För när allt kommer omkring
är livet här bara en liten del
av det som kommer efteråt.


Jag kommer sakna dig, morfar.



Tänkte bara tänka högt en stund.

Egentligen är det underligt hur mycket man tänker som ingen annan någonsin får reda på. Tänk om man kunde få reda på vad andra tänkte, kände och tyckte. Helt ocensurerat. Inga fler "vad tänker du på?" "...ingenting" så att man vet att den som svarade egentligen tänkte på något som de inte vågade berätta för dig. Det vore så spännande! Att få se en annan människa precis exakt som den är. Inga fasader. Ibland önskar jag att jag kunde läsa folks tankar.

Här tror jag att de flesta skulle inflika: "visst, jättespännande, men då skulle ju andra kunna läsa MIG helt utan spärrar". Absolut. Det är liksom poängen. Varför är vi egentligen så rädda för att öppna oss för andra? Varför kan vi inte berätta för alla vad vi tänker på, oavsett om det är roligt, ledsamt, elakt eller kärleksfullt? Vad händer när vi delar våra tankar med andra?

Problemet tror jag är rädsla. Rädsla för att inte bli tagen på allvar. Rädsla för att bli skrattad åt. Rädsla för att den vi öppnar oss för ska svika oss, sprida rykten om oss eller använda vårt innersta mot oss. Det finns inget värre än en älskad som sviker. Genom att öppna sig för andra gör man sig samtidigt sårbar. Just nu när jag läste igenom vad jag har skrivit insåg jag att det är lätt att tänka att allt jag skriver är självklart och att jag låter tom i huvudet. Den första reflexen var att skriva om och skriva en djupare tankestund om något lite mindre självklart. Men det här är Internet, jag behöver inte se mina läsare i ögonen, så jag tar risken. Jag väljer att ta risken att låta dum, bara för att ge er en inblick i mina tankar.

Tänk om alla skulle testa att dela med sig av något de inte har delat med sig av ännu. Tänk om alla skulle ta tillfället att berätta för sin kompis hur mycket den betyder, eller våga ha en annan åsikt än resten av gänget, eller fråga läraren om den där frågan som har gått och gnagt så länge trots att det kanske är en ganska självklar fråga för alla andra. Jag har en klasskompis som nästan varje samhällslektion har en uppsjö av frågor, och börjar frågestunden med orden "det här kanske är en dum fråga...". Om vi alla skulle våga ta samma risk som hon, skulle inte världen bli lite bättre då? Skulle vi inte bli mer toleranta, få vara de vi är och få så mycket mer berikade tankegångar?

Jag tror att det vi tar för självklart borde tänkas över oftare. Hade jag inte skrivit den här "uppenbara" texten hade du inte suttit och funderat på öppenhet och svek just nu. Dessutom vet du ju nu vad jag tänker på.

"Ett litet steg i taget tar dig en hel mil till slut"

Stanna kvar hos mig.

Det viktigaste är inte att säga "jag älskar dig".
Det viktigaste är att visa att du älskar.

As the thunder rolls, I barely hear, you whisper through the rain: I'm with you.





För din skull får jag sms-tumme när du behöver skriva av dig.
För din skull stannar jag uppe senare än jag borde.
För din skull gör jag allt jag inte hade tänkt från början.


För dig, ända till slutet.

The thanks I get.

Jag längtar efter sommarnätter.
Att öppna bakdörren och andas in sommarnattens svala dofter.
Gå ut när det är mörkt i en munktröja och promenera.
Att springa i daggvått gräs mitt i natten med tjejerna
och sedan svepa in sig i täcket och sitta på altanen prata till gryningen.


Jag minns den sommarnatten.
Den promenaden till ditt hus och tillbaka.


Jag längtar efter sommarnätter.


Be my everything, be my everything, be my everything






In my living
in my breathing
in my waking
in my sleeping

In my resting
in my working
in my thinking
in my speaking

Be my everything

In my hoping
in my thinking
in my watching
in my waiting

In my laughing
in my weeping
in my hurting
in my healing

Be my everything

Christ in me
The hope of glory
You are everything


Everything - Tim Hughes

Vad hette muminpappan innan mumin föddes?


Det finns ett ordspråk som säger "Det finns inga dumma frågor". Jag undrar vad det ordspråkets författare skulle säga om de här frågorna:

- Vad är hallonsoda?
- Leder en gulmålad planka ström bättre än en vitmålad?
- Träsmak i baken? Vadå, som att rumpan äter av bänken?
- Det finns fatöl och pölöl (skämt). -Va? Finns det??
- Kan ni det där?? (om Sara och Johannas "cheerleading")(sorry, internskämt)
- Johanna..? Nej förresten, varför pratar jag med dig?

*Större delen av frågorna hämtade från Agnes' twitter :)

Vad jag vill säga är att det finns en hel del dumma frågor. Jag hittade en Facebookgrupp med namnet "Vad hette muminpappan innan mumin föddes?". Det är en ganska dum fråga, men väldigt rolig. Större delen av gruppen gissade på att han hette mumin, eller mumin senior. Nåt att tänka på om man inte har något annat för sig.

Sedan finns förstås "vad är meningen med livet?", "skrivs det binära talsystemet från vänster eller höger?", "hur såg du ut innan du blev till?" och de andra klassiska frågorna om man känner för att ta filosoferandet till en högre nivå. Eller djupare. Är inte högt och djupt motsatser, förresten? I vilket fall, det är inte helt fel att fundera lite när man sitter på bussen eller någon annanstans och inte vet vad man ska göra. Effekten kan bli att man blir lite visare! Riktigt mycket funderande kanske till och med påskyndar skäggväxt (eftersom visa alltid har långt vitt skägg).

På tal om visare tror jag att det är dags att sluta filosofera. Jag tror inte att jag skulle vara så snygg i skägg...
Bless// Johanna

Om frihet.



I feel these four walls closing in,
face up against the glass
I'm looking out.
Is this the life, I'm wonderin'
it happened so fast
how do I turn this thing around?

All I want is the wind in my hair
to face the fear but not feel scared.

[chorus]
Wild horses, I wanna be like you,
growing closer to the wind,
I'll run free too.
Wish I could recklessly love
like I'm longing to.
I wanna run with the wild horses,
run with the wild horses, oh.

I see the girl I wanna be
riding bareback, carefree along the shore.
If only that someone was me,
jumping headlond, head first without a thought.
To act and damn the consequence,
how I wish it could be that easy.
But fears surronds me like a fence,
I wanna break free.

All I want is the wind in my hair
to face the fear but not feel scared.

[chorus]

Recklessly abandoning me before you
I wanna open up my heart, telling how I feel.

[chorus]

Wild horses - Natasha Bedingfield


En otroligt vacker låt om att vara fri och få bestämma över sitt eget liv. Ibland kan man känna att man bara vill springa utan att stanna och känna vinden i håret och ansiktet.

Tyvärr en random video men det var den bästa jag hittade.
Bless// Johanna

För övrigt...

- har jag jätteont i nacken. Jag har ingen aning om vad jag har gjort, men det gör ont att böja huvudet framåt. Medicin: inte böja huvudet framåt!

- Låg tele2:s nät nere imorse. Jag kunde inte skicka eller ta emot sms eller ringa annat än nödsamtal. Tänk hur man hade det innan mobilerna fanns...

- Snöade det idag! Det gjorde att jag har börjat längta riktigt ordentligt efter vintern. Inte stadsvintern med -1°C och slask, utan riktig fjällvinter med en meter snö!

Bless// Johanna


Sportlovslägret i Lofsdalen -09. Nu är jag så otroligt taggad på Kittelfjäll -10!

En av världens vackraste låtar




How can you see into my eyes like open doors
Leading you down into my core
Where I've become so numb
Without a soul
My spirit's sleeping somewhere cold
Until you find it there and lead it back home

[Chorus]
(Wake me up) Wake me up inside
(I can't wake up) Wake me up inside
(Save me) Call my name and save me from the dark
(Wake me up) Bid my blood to run
(I can't wake up) Before I come undone
(Save me) Save me from the nothing I've become

Now that I know what I'm without
You can't just leave me
Breathe into me and make me real
Bring me to life

[Chorus]

Bring me to life
I've been living a lie
There's nothing inside
Bring me to life

Frozen inside without your touch
Without your love, darling
Only you are the life among the dead

All of this time, I can't believe I couldn't see
Kept in the dark, but you were there in front of me
I've been sleeping a thousand years it seems
Got to open my eyes to everything
Without a thought, without a voice, without a soul
Don't let me die here
There must be something more
Bring me to life

[Chorus]

Bring me to life
I've been living a lie
There's nothing inside
Bring me to life



Jag älskar den här låten! Den är så sjukt fin, och videon passar till även om den är lite skum. Sångerskan Amy Lee sjunger dessutom helt underbart.
Bless// Johanna

Äh.

Ibland kan en tanke bara slå till. En insikt faller ner från ovan. En snilleblixt. Alldeles nyss insåg jag hur häpnadsväckande relationer kan vara. Vi människor måste vara de enda på hela jorden som faktiskt har relationer till varandra. Flocklevande djur har någon form av samhörighet, men de får inte vänner, fiender eller älskade. Speciellt inte så stort antal relationer.

Tänk efter själv, hur många människor hälsar du på per dag? Hur många vänner har du på Facebook? Jag har nyss blivit medlem i den kristna skolgruppen på min skola och fått 10 nya relationer på köpet. Inte djupa relationer, men jag hälsar på dem när jag möter dem i korridoren. Till det har jag hela min familj, klassen, större delen av min gamla klass, kyrkfolk, småtjejerna i dansgruppen, folket i breakingklassen och fler. Alla dessa relationer, förbindelser, med andra kan göra så mycket gott men också en hel del ont. Idag fick jag veta att två av mina kompisar har gjort slut. De var jättefina tillsammans, men av någon anledning fungerade det inte riktigt. Det känns så fruktansvärt tråkigt när sådant händer.

När jag satt och tänkte och kände mig lite nedslagen över deras uppbrott kom jag att tänka på att det finns så många fler relationer. Det kändes på något sätt överväldigande att samtidigt som en relation har tagit slut, har flera fördjupats under dagen. När jag insåg att allt jag har gjort med andra människor idag har betytt något för bandet mellan oss kändes det som att jag insåg en liten bit av något oändligt. Den känslan rekommenderar jag. Jag menar, när jag idag bakade bullar tillsammans med Agnes hemma hos mig, mötte Caleb mellan varje lektion, pladdrade med Jonas och chattade med Johnny arbetade jag lite på min relation till alla dessa utan att tänka på det. Allt som händer spelar roll.

Filosofi-inlägg slut.
Bless// Johanna


L'englishe

Skönaste engelska meningen (mottagen i ett mejl från den kristna skolgruppen på skolan):

"We'll provide "Fika" for the meeting tomorrow, small snacks and stuff, and if we are lucky, there'll even be coffee"

Engelska språket är härmed officiellt utökat med ännu ett svenskt uttryck!

Bless// Johanna

The pretty ones


Om alla pusselbitar såg likadana ut skulle de inte kunna sitta ihop.

Det skulle inte bli en pusselbild.

Tur att vi är precis lagom olika. 


                           "Still my world belongs to you.
                            Still my world can wait.
                            Still my world is what you do
                            every night and day"

Still my world - Andreas Johnsson

♥♥♥


Jag är rädd. Riktigt sketans livrädd.

Det finns vissa saker som verkligen berör mig. Kärlek, vacker natur och vänner kan verkligen gripa tag i mig och göra mig mållös på ett positivt sätt. Det finns andra saker som också verkligen berör mig. I negativ bemärkelse. Människor som plågar sig själva och varandra. Jag fick en kommentar här på bloggen från någon som kallade sig Thin People Flies Higher (följ inte länken om du är känslig!). Jag tror inte att jag har varit så här rädd på länge. På allvar. Jag är livrädd. Jag vet inte om den här personen är seriös, eller låtsas för att varna för vad som kan hända om man får ätstörningar, men jag kan inte sluta tänka på det. Bilderna på den där smala kroppen, kommentarerna om att BMI:t sjunker, allt prat om att inte äta och ångesten gör mig livrädd. Jag kan inte fatta hur man kan göra så mot sig själv! Varför vill man förändra den kropp man har fått? Varför, varför, varför? Vem bestämde att smalare är vackrare? Åh vad jag vill slå något stort och hårt i huvudet på den personen!

Det är som att jag har ett täcke av is runt hjärtat. Det är kallt och trycker över hela bröstet. Jag vill göra något för den här människan, och alla människor i samma situation, men jag vet det inte hjälper att skriva att "alla är vackra och unika". Vem blir uppmuntrad av det?

Jag säger bara en sak: DuKan.blogg.se 

Bless// Johanna

Mitt hår luktar rök av dig, och jag kan inte sluta lukta på det


Är det inte underligt
hur man helt plötsligt kan finna något fantastiskt där man minst anade det?
hur man kan känna sig helt trygg hos en person man träffade på riktigt en dag tidigare?
att det finns så perfekta människor?
att den människan kan få en att göra nästan vad som helst?
att pappa lät mig stanna ute till 10 ikväll?


Det var en ovanligt vacker kväll ikväll. Märkte ni också det?

Bless// Johanna


100 frågor

Jag är inte helt säker på varför jag tycker om dessa frågeformulär, och fråga inte varför jag tror att någon vill läsa vad jag skriver, men jag snor den här av Malin för att jag tyckte att det var kul att läsa om henne :) Dessutom la jag till fråga nr 100. Känn er fria att låna!

1. Fullständigt namn? Johanna Linnea Kuniholm 
2. Exakt ålder? 16 år, 5 månader och 8 dagar
3. Vart bor du? Stockholm
4. Bor tillsammans med? Skilda föräldrar och lillasyster
5. Husdjur? Nada. Allergisk och med allergiska föräldrar
6. Färg på ditt hus? Gult hos pappa och tegel hos mamma
7. När är du född? 21 mars
8. Klass? N1B 09
9. Vilket år tar du studenten? 2012
10. Något jobb? Nej
11. När ska du sova ikväll? Lagom tid, runt 12
13. Duschat idag? Inte än, ska göra det efter träning
14. Kramat någon idag? Inte än :)
15. Pussat någon idag? Nej
16. Vad har du ätit? Ehh.. frukost
17. Dagens klädsel? Pyjamas, haha
18. Dagens smink? Inget ännu
19. Dagens sötnos? Får man säga det? Johnny, i sånna fall :)
20. Dagens roligaste? Agnes
21. Har du många vänner? Ja, älskar dem allihopa :)
22. Hur många har du kysst? 6 personer om man räknar in dagiskyssar
23. Vem kramade du senast? Sara T
24. Hur många har du haft sex med? 0
25. Hur många har varit otrogna med dig? Med mig: ingen. Mot mig: 1
27. Har du pojk-/flickvän? Nej
28. Vem pratade du med i telefon senast?  Pappa
29. Vem fick du senast sms ifrån och vad stod det? "Ska äta frukost nu, brb" från Viktor

FAVORIT:
31. Film? Bl. a. WALL-E, Ice Age 2 och Phantom of the Opera
32. Låt? Oj.. I want you back - Jackson 5, Far away - Nickleback, Details in the fabric - Jason Mraz feat. James Morrison
33. Mat? Kyckling
34. Dryck? Äppelcider och mjölk :)
37. Stad? Stockholm och Paris
38. Land? Frankrike
39. Ämne i skolan? Franska och matte
40. År? 2007 var ganska bra pga en fin pojkvän, annars är nog alla mina dagar ganska bra


SENASTE:

41. Personen du tänkte på? Johnny (generad)
42. Gången du spydde? Så pass länge sen så att jag inte minns
44. Gången du grät? Igår kväll
45. Pizzan du åt? Kan ha varit nån gång i veckan
46. Gången du var i göteborg? Ehh.. förra året tror jag
47. Gången du var i stockholm? Igår, om man räknar Stockholm som innanför tullarna
48. Gången du var full? Aldrig
49. Gången du var hög? Hög på kärlek: varje dag. Hög på droger: aldrig
50. Personen som såg dig gråta? Alla ungdomarna i kyrkan igår

ANTINGEN ELLER:
51. Svart eller vitt? Svart
52. Hund eller katt? Allergisk, men katt om jag måste välja
53. Ut och festa eller hemma och mysa? Hemma och mysa med familjen eller fina kompisar
54. Tv-spel eller datorspel? Dator
55. Singel eller upptagen? Upptagen :)
56. Lunarstorm, helgon eller playahead? Facebook!!!
57. Ragga eller bli uppraggad? Bli uppraggad
58. Big brother eller paradise hotel? Har annat för mig än att glo på folk som hånglar och bråkar...
59. Svart hår eller blont? Måste säga blont eftersom jag själv är blond
60. Blåa ögon eller bruna? Alla
61. Choklad eller lakrits? Lakrits
62. Göteborg eller stockholm? Stockholm, såklart
63. Högerhänt eller vänsterhänt? Höger
64. Coca cola eller fanta? Cola
65. Pizza eller kebab? Pizza
66. Randigt eller prickigt? Randigt
67. Älska eller älskas? Älska
68. Leva eller dö? Vad är det för fråga?

ANTAL:
69. Personer du älskar? Runt 13
70. Personer du hatar? 0
71. Personer som sagt jag älskar dig? 5 eller 6
72. Personer du hånglat med inom en 24-timmars-period? 1
73. Glassar du ätit på en dag? Två kanske
74. Festivaler du varit på/ska på detta året? 2
75. Gånger du haft minnesluckor? 0
76. Piercingar har du? 2 i öronen
77. Personer du saknar just nu? Hela förra 9F plus kanske 4 till
78. Gånger ditt hjärta brustit? 3 kanske
79. Timmar du spenderar vid datorn? Per dag: runt 2 i genomsnitt

VEM:
80. Vill du kyssa nu? Tänker jag inte säga, men det finns väl 3-4 tänkbara ;)
81. Ska du träffa imorgon: Sara T, kyrkkompisar, Leo
83. Hade du senast en msnkonversation med? Viktor
84. Spelade du tv-spel med senast? Olivia, Marre och Anna
85. Vill du ta med på en romantisk resa nu? Säger jag inte
86. Vill du kasta en sten i huvudet på? Viktor (en liiiten pyttesten :P), allmänt dumma människor
87. Förtjänar att dö? Ingen förtjänar väl att dö?
89. Vill du sova brevid inatt? Nån jag kan mysa med

VAD:
90. Gör dig glad? Positiva människor, vänner, musik, dans
91. Gör dig ledsen? Orättvisor, egoistiska människor, saknad
92. Vad vill du helst göra nu? Krama någon
93. Önskar du att du slapp göra? Ha träningsvärk
94. Vill du ha nu? En gitarr
95. Önskar du dig i födelsedagspresent? En fotokurs
96. Längtar du till? Skolan, dansen, kyrkan
97. Tycker du om dina betyg? Jag klagar inte...
98. Ångrar du i ditt liv? Saker som jag sagt utan att tänka
99. Är det bästa som har hänt dig? Kärlek
100. Lyssnar du på just nu? All I ask of you - Soundtracket till filmen Phantom of the Opera

Vissa saker som jag inte har svarat på här kan jag berätta personligen om ni är nyfikna.
Bless// Johanna


Rien

Varför sårar människor varandra?



Varför finns smärta?

Hur hamnade jag i detta?






Varför
är valet mellan det som är lätt och det som är rätt så svårt?


Varför
känns det så fel?


Förstod du att allt jag sa inte var tomma fraser, utan kom från hjärtat?
Det är nog bäst så här.
Tror jag.

Förlåt.


Om distans

Idag har jag märkt hur nyttig distans är, och hur mycket man är villig att ta igen distansen efter en tid. 
 
Snart har hela sommarlovet gått. De första två veckorna träffade jag några från klassen, men under de sex senaste veckorna träffat en enda klasskompis innan idag. Jag som grät så på avslutningen, som liksom aldrig ville släppa taget. Helt plötsligt har jag nästan varit utan dem i sex veckor. Helt isolerad har jag inte varit, tack vare Facebook och msn, men jag har bara träffat Pellan när vi var på Allsång på Skansen.
   Jag tror att uppehållet från klassen var ganska nödvändigt. Inte så roligt, men nödvändigt. Sista veckorna på terminen umgicks vi på helgerna också med konserter och klassresa. Det var en så intensiv period av umgänge att man nästan var uttömd när lovet började. Inte trött på att vara med varandra, men kanske beredda att ta en paus och andas lite.
  
Nu har det gått drygt åtta veckor sedan den där avslutningsdagen då vi grät så. Alla var finklädda, Bella grät innan vi ens kom in i kyrkan, Leo fick Allan-stipendiet och det gick till slut upp för oss att det var slutet. Vi hade picknick i Tegnérlunden med mentorerna efter avslutningen, och picknick på kvällen för föräldrarna i Rosendals Trädgård där Leo, Jonte och Ossian roade sig med att bolla runt oss tjejer.
   Idag träffade jag några av mina bästa kompisar från klassen. Efter denna distans vi har haft under hela lovet var det så skönt att få träffas igen och se att vi fortfarande är samma personer, trots att vi inte går i samma klass längre. Imorgon ska vi träffas tillsammans med några andra på en liten "grillfest" i stan. Till helgen utvecklas det planer på att åka till en kompis landställe på Blidö och sova över. Ett par veckor in på terminen ska vi kanske starta en egen kör med folk från klassen som vill. Viljan att ta upp där vi lämnade är stor. Den är ett bevis på att vi inte kommer skiljas bara för att vi nu kommer gå i olika skolor. Vi vill inte lämna varandra av en så obetydlig orsak. Jag längtar till imorgon. Jag längtar till helgen. Jag längtar till den där kören, om den nu blir av. Jag inser när jag sitter här att jag aldrig vill klippa banden till det som en gång i juni 2009 var 9f. Jag har fått min andningspaus. Det räcker. Nu vill jag vara nära mina vänner så länge jag bara kan utan att andas. Tack för allt ni gav mig och fortsätter ge mig varje gång jag tänker på er och tittar på klassfotot som sitter på anslagstavlan över min dator. Ni är mitt syre, jag behöver inte andas.

Bless// Johanna


Om drömmar

Jag vet inte hur du har det, men jag drömmer väldigt mycket om natten. Ja, jag dagdrömmer visserligen också en del, men det är något speciellt med drömmar när man sover. Jag vaknar flera morgnar i veckan och förundras över vad jag har drömt. Det är oftast precis hur knäppt som helst, och därför mycket svårt att beskriva. Jag ska ge ett exempel.

Jag och min klass är på klassresa. Vi är på en ö i Stockholms skärgård som heter Blidö, och ska åka därifrån med båt. Det finns två bryggor där båtarna går. Hela min klass står på den ena bryggan, en träbrygga, medan jag och min kompis Marre står på den andra bryggan som är gjord av betong. När vi står och tittar på de andra rasar plötsligt deras träbrygga och hela klassen ramlar i vattnet. Just då kommer min och Marres båt och vi går ombord. En man kommer fram till oss och ber om våra biljetter, och vi visar upp dem. Vi tror att vi ska till Stockholm, men helt plötsligt är båten någonstans i närheten av Arktis, och vi går ut iklädda stora dunjackor. När vi går ut står min pojkvän Leo bredvid oss och vi går tillbaka in i båten.

Detta är faktiskt en av de mindre konstiga drömmar jag har haft. Just den här drömde jag runt två veckor innan skolavslutningen. Den stora frågan är: varför? Varför drömde jag så här? Att jag drömde om klassen är inte så konstigt, det gjorde jag varje natt i två månader innan vi skulle sluta, men varför just så här? Blidö, båtar och Arktis. Vad ska det betyda att klassen ramlade i vattnet? Hur kom Leo till Arktis?

Jag har läst flera teorier om vad drömmar egentligen är. Många säger att man drömmer om sådant som man har tänkt på under dagen eller något som hänt eller är planerat inom den närmaste framtiden. Jag hörde om en forskare som trodde att man på natten drömmer om sådant som man inte vågar tänka på när man är vaken. Det kan ibland också stämma. Jag ska försöka börja övningsköra snart, och min mamma drömde i veckan att jag hade lånat bilen och kom hem och hade kört ut på en brygga och ner i vattnet med vår bil. Det vågade hon antagligen inte tänka på när hon var vaken. 

Personligen tror jag att drömmar är ett sätt för hjärnan att bearbeta allt som sker på dagen. Den får liksom "slappna av" och tänka på vad som helst. Just nu tvingar jag ju de flesta av mina tankar att fokusera på skrivandet, men i sömnen kan den släppa loss och då kommer det där knasiga fram. Det som inte får plats i det rationella tänkande som krävs för att kunna fokusera under dagen. Jag tror även att själen och det undermedvetna är inkopplat i drömmandet. Känslor och personlighet kommer ofta fram i drömmar. Är man en sur person och har bråkat med en kompis drömmer man förmodligen inte om ett fantasiland där alla är glada och skuttar runt. När jag känner speciellt för någon och tänker på den personen på dagarna drömmer jag ofta om den på natten. Därav två månaders drömmar om min klass innan vi skulle säga hejdå, och drömmar flera dagar i rad i förra veckan om min pojkvän.

Avslutningsvis vill jag nog säga att jag tycker om att drömma. Alla tankar som inte riktigt har kommit upp till ytan får plats i mina drömmar. Inklusive Arktis och brustna bryggor.
Bless// Johannna


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0