JoyInLife

Först och främst vill jag säga att allt har gått jättebra. Flygresan från Arlanda till New York var åtta timmar lång, så jag lyckades titta på tre filmer. Självklart såg jag New Yorks silhuett och Frihetsgudinnan från planet, men efter det var det första jag såg en IKEA-butik! Mamma hade skrämt upp mig med att immigrationskontrollen skulle vara jättetuff, men vakten var jättesnäll. Han frågade hur jag mådde, var jag kom ifrån, varför jag var i USA, hur länge jag ska vara här och sedan fick jag lämna fingeravtryck. Det var inget mer. Flygplanet från New York till Minneapolis var mindre och skakigare, men även det gick bra.

Jag mötte Dave (pappan i familjen jag jobbar åt) på flygplatsen. Då var klockan lokal tid 11.20. Svensk tid var den 18.20. Det innebär att när jag gick och la mig vid 21, var min kropps klocka 04. Då var jag hyfsat trött.

Morgonen efter gick vi alla upp vid fem på morgonen. Alex, som är 10 år, skulle iväg på simtävling i en grannstad, så vi slängde in oss allihopa i bilen och åkte dit. Han hade tävlingar på förmiddagen, men eftersom det regnade och tidvis åskade blev hela programmet försenat. Alla fick snällt sitta och vänta på att åskan skulle gå över så att det kunde börja tävlas. Ingen på hela området var torr. När Alex till slut hade fått tävla åkte vi till hotellet där vi skulle övernatta. Sedan blev det lite sightseeing runt universitetet där Dave och Åsa (mamman) träffades innan vi sprang runt i affärer och försökte hitta mobiltelefoner och abonnemang till både mig och föräldrarna. När vi kom tillbaka till hotellet gick de andra ut och gjorde lite aktiviteter, men jag var så trött att jag tog en dusch och la mig i sängen och vilade.

Idag var det nya tävlingar, men som tur var regnade det inte. Alex kom etta i två lopp! Efter lunch på Noodles & Company åkte vi hem. Jag tror att jag somnade i bilen...

Just nu ligger jag i min dubbelsäng i källaren. Kläderna är inpackade i garderoben, och jag har faktiskt tagit till vara på att jag inte jobbar när föräldrarna är hemma. Det betyder att jag bad barnen att gå och leka för sig själva en stund. Både min egen mamma och Åsa och Dave påminner mig hela tiden om att jag inte ska jobba övertid.

Snart är det middagstid. Jag har inte ställt om klockan på datorn, så jag inser att jag är trött för att klockan hemma snart är midnatt.

Bless// Johanna