Don't want to be free

Jag har undrat över en sak. Kan man bli immun mot musik? Kan man sluta bli berörd och häpen över en riktigt bra sång eller ett underbart musikstycke? Mitt svar: nej. Jag kan i alla fall inte bli mätt på musik.

Idag fortsatte skolans körfestival. Klockan nio i morse satte vi oss i Filadelfiakyrkans kyrksal för att lyssna på körerna från Ryssland, Kanada, Rumänien, Ungern och Sydafrika. Det var jättekul, även om jag var lite sömnig. Den sydafrikanska kören Bloemfountain Children's Choir var den enda kör som fick stående ovationer av oss. Deras sista stycke var en sång där de inte sjöng så mycket, utan gjorde djurläten och fick det att låta som att det regnade och åskade i salen. När de hoppade i en våg lät det verkligen som åska! Helt sjukt coolt! Den kanadensiska kören som vi har haft hand om var också otroligt duktiga. Det märktes att alla i publiken blev rastlösa efter en timma eller så, så vi fick ställa oss upp och sträcka lite på oss innan sista kören. Jag gick upp sju i morse, så det var skönt att få sträcka på sig så att jag inte somnade :)

Efter en och en halv timma i Filadelfia gick vi till skolan och åt lunch. Det kändes rätt konstigt att äta lunch i skolan på en lördag, men det kändes i och för sig inte som en lördag heller när jag hade gått upp så tidigt på morgonen. Efter lunch åkte vi till S:t Jacobs kyrka vid Kungsträdgården för att öva inför kvällens konsert. När vi gick från skolan träffade vi två tjejer från den estniska kören, som frågade oss om vägen till Nybrokajen 11. Nybrokajen och S:t Jacob ligger väldigt nära varandra så tjejerna fick åka med oss på tunnelbanan. De hade inte åkt Stockholms tunnelbana tidigare, så det var nog bra att vi åkte med. Vi åkte tillsammans hela vägen till Kungsträdgården och sedan beskrev vi hur de skulle ta sig till Nybrokajen. Vi fortsatte till kyrkan där vi skulle öva. Repetitionen gick riktigt dåligt och min musiklärare var hyfsat sur, vilket han är ganska ofta nu för tiden. Konserten började klockan tre. Den gick faktiskt bra även om vi sjönk en del. Min musiklärare verkade ändå nöjd med oss. Vi sjöng bara ett enda stycke, "Warning to the rich" av Thomas Jennefelt. Det tog runt en kvart att framföra, och resten av konserten satt vi längst ner i kyrkan och lyssnade. En kör från sjuan och vår kanadensiska kör deltog också i konserten, och kanadensarna var huvudnumret. De var jätteduktiga! Min pappa, farmor och farfar var där och lyssnade och de tyckte om konserten. Den var slut runt halv fem, och då åkte jag och pappa hem.

Ikväll är det lovsångsfest i kyrkan här hemma, men jag kommer inte orka gå på det. Jag behöver få vila rösten lite inför Niornas Avslutningskonsert imorgon! Det blir vår allra sista konsert här på AF!! Usch, så hemskt det känns att säga så. En och en halv vecka, sedan är det slut. Jag kommer sakna klassen! Som tur är ska vi på weekend-klassresa nästa helg. Vi ska hyra en hel ö med vandrarhem och bara vara där och ha kul en hel helg :) Det ska bli så sjukt kul!
Bless// Johanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0