Melodifestival!

Tjohoo! Till alla schlagerfans där ute i cyberrymden: ÄNTLIGEN! Melodifestivalcirkusen har dragit igång igen. Jag måste erkänna att det är väldigt kul med melodifestival :) Sveriges mer eller mindre kända artister gör upp i en tävling som ska handla om bästa låt, men som nuförtiden har mer fokus på bästa framträdande/låt. Min lördagsunderhållning är spikad i sex veckor framöver :) Igår tittade jag självklart på årets första del. Petra Mede har tagit över som programledare efter Kristian Luuk, och jag tycker att hon fick väl godkänt. Klänningsbytena var riktigt roliga och de flesta skämten likaså. Det tenderade ibland att bli lite väl mycket flams ibland, men det var roligt! Startfältet däremot lämnade lite att önska. Alcazar och Emilia var värdiga vinnare även om ingen av dem var sådär lysande som man ju vill att en slutlig melodifestivalvinnare ska vara. Jag tyckte nog ändå bäst om Alcazar. De vet vad som går hem hos folket och de levererade. Ett stort plus är att Andreas Lundstedt sjunger så sjukt bra! Emilias låt var riktigt bra men hon hade inte riktigt röst nog att fylla den helt. Det var ganska falskt och lite pipigt men ändå helt okej. Hon skulle behöva lite mer stöd i magen så att sången inte blir så upptryckt i halsen som den nu var. Jämfört med resten av startfältet var dessa två bidrag å andra sidan värdiga finalplatserna. Snabbgenomgång av resterande bidrag:

Nina Söderquist - Tick Tock: Oj är nog det bästa ordet här. Låten var väl hyfsad, hon sjöng inte särskilt bra, men vad hade hon på sig? Så mycket läder, så mycket bröst att man nästan blev bländad. No no no!

Jonathan Fagerlund - Welcome To My Life: Hmm. Sjukt söt kille, helt okej låt, ingen röst alls. Rösten blev liksom släpig och det hade behövts mer stöd i magen här med. Lite mer kraft i rösten så hade det blivit ganska bra.

Shirley Clamp - Med Hjärtat Fyllt Av Ljus: Vad hände här? Shirley brukar ju ha pampiga rörande ballader och en röst som fyller upp varenda vrå av låtarna. Här blev det pannkaka. Platt, trist och ingenting man minns. Bättre lycka nästa år :)

Scotts - Jag Tror På Oss: Jodå. Glatt, ganska fartigt, rätt kul. Jag gillade Scotts och jag gillade låten. Hade förväntat mig mer dansband, men detta var inte helt fel heller. Hoppas att de går vidare från Andra Chansen!

Emilia - You're My World: Den här minns jag faktiskt. Sjukt härlig låt, lite för liten röst för den ganska krävande jazzigare popen. Se ovan för mer kommentarer.

Alcazar - Stay The Night: Jag sjöng på den här hela morgonen. Fartig disco, grymt coola kläder, Andreas Lundstedt som sjunger helt fantastiskt! Se ovan för andra sätt att säga det på.

Caroline af Ugglas - Snälla, Snälla: Vad ska man säga? En kompis sa att hon är en skam för sin familj, men jag vet inte om jag håller med. Tittar man inte på henne var det ganska bra, även om låten var lite för tung för sammanhanget. Tittar man på henne är katastrofen ett faktum.

Marie Serneholt - Disconnect Me: En liten besvikelse. Jag hade trott att hon skulle vara ännu bättre. Men hon var bra. Låten var skön, kanske lite för mycket öststatstrummor för min smak. Hon var glad och sjöng så bra som hon kunde med tanke på att låten kanske inte var utformad för att framhäva röstklang.

Summan av kardemumman: En helt okej premiär. Petra Mede var väldigt rolig, startfältet var väl okej. Jag störde mig lite på att bakgrunden av scenen växlade färger och var tvungen att röra sig hela tiden. Det var som att någon hade suttit och sagt: "Okej, hon sjunger ordet "blomma", då slänger vi upp en blomma på bakgrunden. Men den måste snurra och blinka för att det inte ska bli tråkigt". Less is more, säger jag bara.

Nästa vecka deltar Markoolio, Måns Zelmerlöv, Amy Diamond och ett antal andra, mindre kända, artister. Det kan bli intressant :)
Bless// Johanna (i samarbete med det lilla schlagermonstret i Johannas inre, moahahaha)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0