Mitt släktträd...
... tänker jag inte återberätta i sin helhet här :). Men jag vill ändå skriva några små tankar om släktskap. Jag går (som bekant?) en hel del i en pingstkyrka i Jakobsberg, och var på sportlovsläger med denna förra veckan. Där sa min kompis något som jag tycker är både bra sagt och helt sant. Vi snackade lite om släkt och sådant och hon sa till mig:
- Att gifta sig med någon i pingstkyrkan är att gifta in sig i hela pingstkyrkan.
Det är så sant! Om någon skulle tvivla på detta kan jag ge ett exempel om mitt släktskap med en ungdomsledare som heter Sara. Hon och jag är bra kompisar, och även ingift släkt. Hon är nämligen min sysslings kusins kusins mammas kusins kusins barns syssling (med reservation för att jag kan ha hoppat över eller lagt till en kusin någonstans)! Egentligen är vi ju inte släkt, åtminstone inte blodssläkt. Men vi tycker att det är kul ändå. Jag är dessutom ingift släkt med två deltagare i min konfirmationsgrupp. En av killarna i konfan är min sysslings kusin och han har en brylling som också går där (den sistnämnda är alltså min sysslings kusins brylling, för att vara extra tydlig). Komplicerat? :) Men ingen av oss bryr sig så mycket om detta, eftersom i de flesta är släkt med varandra i vår kyrka på ett eller annat sätt.
Som avslutning kan jag berätta att min pappa en gång visade mig mitt släktträd tillbaka till typ 1500-talet. Det fanns någon hemsida med vårat släktträd, och det var ett stort träd! Jag har ett ovanligt efternamn, så det var ingen tvekan om att det var min familj (på pappas sida) som någon stackars människa hade skrivit upp!
Bless// Johanna
- Att gifta sig med någon i pingstkyrkan är att gifta in sig i hela pingstkyrkan.
Det är så sant! Om någon skulle tvivla på detta kan jag ge ett exempel om mitt släktskap med en ungdomsledare som heter Sara. Hon och jag är bra kompisar, och även ingift släkt. Hon är nämligen min sysslings kusins kusins mammas kusins kusins barns syssling (med reservation för att jag kan ha hoppat över eller lagt till en kusin någonstans)! Egentligen är vi ju inte släkt, åtminstone inte blodssläkt. Men vi tycker att det är kul ändå. Jag är dessutom ingift släkt med två deltagare i min konfirmationsgrupp. En av killarna i konfan är min sysslings kusin och han har en brylling som också går där (den sistnämnda är alltså min sysslings kusins brylling, för att vara extra tydlig). Komplicerat? :) Men ingen av oss bryr sig så mycket om detta, eftersom i de flesta är släkt med varandra i vår kyrka på ett eller annat sätt.
Som avslutning kan jag berätta att min pappa en gång visade mig mitt släktträd tillbaka till typ 1500-talet. Det fanns någon hemsida med vårat släktträd, och det var ett stort träd! Jag har ett ovanligt efternamn, så det var ingen tvekan om att det var min familj (på pappas sida) som någon stackars människa hade skrivit upp!
Bless// Johanna
Kommentarer
Trackback
