Take the world off your shoulders, and put it on me.
Jag har hittat en favoritplats att sitta och tänka. En stor och skön stol på altanen i solnedgången med en stor mjuk tröja. Jag satt där i en och en halv timme ikväll och löste korsord och tänkte på allt möjligt. Plötsligt när jag satt där och tittade på himlen insåg jag att jag är 7 000 mil hemifrån. Jag hade ju vetat det hela tiden, men just då kunde jag verkligen känna att jag inte bara kan åka bil någon timme för att komma hem. Det är faktiskt ett helt hav i vägen. 7 000 mil är så långt att tanken blir svindlande.
Jag antar att undermeningen i detta är att jag saknar er.
Två veckor till, sen är jag hemma.
Idag fick vi ytterligare en gäst i huset. Hon heter Kerstin och är kompis till Åsa. Jag har ju inte hunnit träffa henne så mycket, men hon verkar jättetrevlig. Alltså är vi nu 10 personer i huset! Det blir lite trångt vid middagen, men annars är det ganska roligt. Det är lite som på läger; man är aldrig riktigt ensam. Därför är jag evigt tacksam till Dave och Åsa för att jag fick behålla mitt rum.
Efter lunch åkte jag, Emma och Alex till Bunker Beach igen. Jag har aldrig varit med om så mycket folk på samma badplats tidigare! Vågpoolen var helt proppfull. Man kom knappt någonstans, det bästa var att ta en plats och stanna där. Men vi hade kul ändå. Alex och Emma lekte i 40 minuter på sandlekplatsen där det fanns vattenkranar, hinkar och massor av sand. Under tiden satt jag i gräset vid kanten och solade och höll koll på dem :) (och nej mamma, ingen brände sig idag ;) ) Efter nästan tre timmar kände vi oss färdiga och cyklade hem.
Imorgon är Åsa hemma på förmiddagen. Då ska hon, jag, Mikael och kanske Elisabeth åka till gymmet. Klockan halv tio finns det två pass där, ett med cirkelträning och ett "Dance Jam". Jag ska på dansen medan de andra ville träna cirkelträning. Barnen kommer lämnas i det stora lekrummet. Jag tvivlar på att det kommer gå någon nöd på dem.
Bless// Johanna
Kommentarer
Trackback
