JoyInLife

Idag har jag haft soarérep med en stor del av klassen! Vi ska ha soaré den 29:e april (välkommen då) i aulan i skolan, och jag och resten av planeringsgruppen (Ossian och Gordon) hade lyckats planera in ett rep i den fullbokade aulan. Det gick faktiskt riktigt bra. I vanliga fall brukar våra repetitioner vara ganska röriga, men idag flöt det på ganska bra. Ossian utnämnde mig snabbt till "commander", som han sa. Det betydde att det var jag som skulle hålla koll på att allt flöt på. Mission completed, säger jag bara :) Det övades på alla möjliga musikaliska konster, från rock med alldeles för starka trummor till jazz och ett instrument kallat Termin. En lustig liten låda med antenner, som man spelar på genom att föra händerna olika nära antennerna. Jag förstod inte så mycket, men Fritiof kunde spela en hel del på det ändå och det är ju huvudsaken :) Jag kom iväg från skolan kvart över sju, men vi hade kul. Noon och Julia sjöng en så sjukt fin sång att jag började gråta! Det var jättevackert! Det obehagliga dåliga pirret jag hade känt i magen hela repet släppte samtidigt med tårarna. Skönt.

I morse kom jag 35 minuter försent till skolan. Jag hade ställt väckarklockan på halv sju, men när den ringde stängde jag av den, vände på mig och somnade om. Fem över sju vaknade jag och visste utan att titta på klockan att jag var sen. Så jag gjorde mig i ordning på 25 minuter, mot de 40 minuter det brukar ta. När jag kom till stationen kom det precis ett tåg, så jag klev på det och tänkte att jag kanske inte skulle bli så fruktansvärt sen. Men tåget ville inte åka. Det var något växelfel, så det tog en kvart innan vi kom iväg. När jag kom till lektionen var jag alltså 35 minuter sen. Jag kände mig bara en smula uttittad när jag klev in i musiksalen :)

Hur kan en enda människa ge så mycket glädje och så mycket smärta på samma gång?

Nu ska jag sova. Jag ska verkligen försöka vakna i tid imorgon... :)
Bless// Johanna