Men kära nån!
Jag håller på att bli tokig! Har suttit och pluggat i en timma, och äntligen fått datorn för att mamma är så snäll och jobbar lite senare istället, men nu fungerar inte Facebook och inte msn! Man blir bara så trött!
Idag när jag kom hem från skolan var jag ensam hemma. Då tänkte jag också sätta mig vid datorn och surfa runt, men jag kunde inte hitta datorn eller datorväskan. Efter en stund ringde mamma och då frågade jag var datorn var. Då hade hon tagit med den till jobbet för att vi hade fått ett virus! Så jag fick lösa korsord och titta på tv istället för att sitta vid den älskade datorn :)
På franskalektionen idag hände något riktigt kul! Vi hade en timmas lektion, och när det var fem minuter kvar tittade de flesta på klockan på väggen lite då och då för att se om vi inte slutade snart. Plötsligt ropar någon "titta på klockan, titta på klockan!" Då har vår väggklocka fått totalt spatt! Den började gå jättefort! En timma försvann på en halv minut, och den bara fortsatte gå. Alla kollade fascinerat på och ropade "vi slutade för sju timmar sen!" och annat roligt. Det var helt sjukt vilken knäpp den klockan fick. Men så till slut stannade den exakt på klockan 12. Då slutade vi, så vi tog våra saker och gick ut i korridoren. Helt plötsligt hördes en krasch. Då hade klockan ramlat av spiken och brakat i golvet! Mina kompisar som såg alltihopa sa att ingen hade ens rört klockan, den bara föll. Hur skumt är inte detta? Snacka om att klockan fick eget liv!
En kul iakttagelse av den här händelsen är ens egen tidsuppfattning. Det är nästan lite läskigt att se en klocka gå så fort. Jag satt och tänkte på det när jag såg timmarna snurra förbi, att trots att klockan gick knasigt gick livet ju vidare i samma takt. När den mest pålitliga tidsuppfattaren vi har, klockan, börjar gå helt annorlunda har man inget annat än tidskänslan kvar att gå på. Och som vi alla vet kan känslan för tid variera kraftigt beroende på vad man gör. När jag satt och pluggade gick tiden långsamt, men nu har den kvart som det har tagit att skriva detta bara flugit iväg. Allt är relativt.
För övrigt kan jag upplysa om att min skinnflådda tungspets börjar bli bättre. Jag brände ju tungan rejält på en varm gaffel, och det har jag märkt av i en halv vecka nu men det börjar bli bättre! Det är bara när jag drar tänderna mot tungan som jag verkligen känner något konstigt, och hur ofta gör man det egentligen? Nu började jag göra det bara för att jag sa så. Typiskt :)
Bless// Johanna
Idag när jag kom hem från skolan var jag ensam hemma. Då tänkte jag också sätta mig vid datorn och surfa runt, men jag kunde inte hitta datorn eller datorväskan. Efter en stund ringde mamma och då frågade jag var datorn var. Då hade hon tagit med den till jobbet för att vi hade fått ett virus! Så jag fick lösa korsord och titta på tv istället för att sitta vid den älskade datorn :)
På franskalektionen idag hände något riktigt kul! Vi hade en timmas lektion, och när det var fem minuter kvar tittade de flesta på klockan på väggen lite då och då för att se om vi inte slutade snart. Plötsligt ropar någon "titta på klockan, titta på klockan!" Då har vår väggklocka fått totalt spatt! Den började gå jättefort! En timma försvann på en halv minut, och den bara fortsatte gå. Alla kollade fascinerat på och ropade "vi slutade för sju timmar sen!" och annat roligt. Det var helt sjukt vilken knäpp den klockan fick. Men så till slut stannade den exakt på klockan 12. Då slutade vi, så vi tog våra saker och gick ut i korridoren. Helt plötsligt hördes en krasch. Då hade klockan ramlat av spiken och brakat i golvet! Mina kompisar som såg alltihopa sa att ingen hade ens rört klockan, den bara föll. Hur skumt är inte detta? Snacka om att klockan fick eget liv!
En kul iakttagelse av den här händelsen är ens egen tidsuppfattning. Det är nästan lite läskigt att se en klocka gå så fort. Jag satt och tänkte på det när jag såg timmarna snurra förbi, att trots att klockan gick knasigt gick livet ju vidare i samma takt. När den mest pålitliga tidsuppfattaren vi har, klockan, börjar gå helt annorlunda har man inget annat än tidskänslan kvar att gå på. Och som vi alla vet kan känslan för tid variera kraftigt beroende på vad man gör. När jag satt och pluggade gick tiden långsamt, men nu har den kvart som det har tagit att skriva detta bara flugit iväg. Allt är relativt.
För övrigt kan jag upplysa om att min skinnflådda tungspets börjar bli bättre. Jag brände ju tungan rejält på en varm gaffel, och det har jag märkt av i en halv vecka nu men det börjar bli bättre! Det är bara när jag drar tänderna mot tungan som jag verkligen känner något konstigt, och hur ofta gör man det egentligen? Nu började jag göra det bara för att jag sa så. Typiskt :)
Bless// Johanna
Kommentarer
Trackback
