You are the one, the one who lies close to me.
Det är underligt hur människan fungerar. När man är mitt uppe i något man gör känner man ingen trötthet, ingen smärta och nästan ingen kyla. Men när man inte gör något och tillåter sig att känna efter, då kan man plötsligt känna igen. Nu ikväll gjorde jag och klassen vårt första jul-gig för säsongen, på Gant på Birger Jarlsgatan, och första delen bestod i att vi skulle stå utanför affären och sjunga för att välkomna gästerna på kund/personal/vilkadetnuvar-eventet. Att stå still mitt i vintervädret och kylan var inte helt lockande, och vi frös en hel del innan giget, men när man väl stod där och sjöng kändes det knappt att det var kallt. Visserligen stod vi så nära varandra vi kunde, men ändå.
Nästan samma sak hände igår. Jag har lyckats gå och få benhinneinflammation (visserligen en ganska liten, men ändå), men lyckades övertyga mamma att jag skulle få gå på gymnastiken ändå. Jag sa till mig själv att jag bara skulle hoppa trampolin så att jag inte skulle springa så mycket, men sedan började folk göra handvolter och då kunde jag inte motstå frestelsen. Så efter ett tag gjorde underbenen ont. Men när man sprang mot gropen eller trampetten kändes det knappt. Det kändes bara när jag gick tillbaka för att köra igen. Idag har jag dock inte känt något alls.
Den här veckan har annars varit ganska trevlig. Inga prov, inte så många ansträngande läxor och i princip ingenting oväntat som hänt. På lördag är det adventskonsert, och på söndag ska vi tillbaka till Gant och sjunga lite till. Nästa vecka däremot är det både franskprov och konsert i Gävle. Det blir ansträngande men kul.
Nu ska jag sova.
Bless// Johanna
Kommentarer
Postat av: Sara L
Vi (jag o Matilda) bad för din benhinneinflamation på morgonbönen. det e därför du inte har haft ont! :)
Postat av: Johanna
Åh vad snällt!! Självklart är det därför! :D
Trackback
