Så många minnen, så många foton.
Nu är jag hemma från en underbar sportlovsvecka. Jag vet inte var jag ska börja berätta. Man kan säga så här: 700 bilder på kameran säger sitt om hur kul vi har haft!
Veckan bestod av 13 timmars bussresa dit (tre timmars sömn), skidåkning, bastubad med rullning i snön, puder i backen, fotoskola, vurpor, frågesportsspel, raggsockor, spel i baren, hotellfrukost, kvällsmöten i Ladan, en kilometers promenad till Ladan, morgonsamlingar, Big Jump-tävling, foton på allt som rörde sig i backen, 350 sköna människor, pojkvännen och 12 timmars bussresa hem igen.
Plus en massa grejer däremellan.
Backarna i Kittelfjäll var fantastiska! De var inte helt lätta, men roliga. De röda pisterna var mer eller mindre pistade svarta backar, och de svarta backarna var ungefär lika branta fast opistade. Det var ett område utan träd med en skylt med backens namn. En av de bästa och värsta backarna var Kålårado. Den var svart, smal, formad som en halfpipe, opistad och med gupp och grenar lite överallt. Det var där Sara körde in i en gren och fick en lårkaka och ett skrapsår över hela hakan. Den backen var fruktansvärt jobbig för benen, men fick man in rytmen i att åka upp på sidorna så gick det ganska bra ändå.
På kvällarna promenerade vi en kilometer till en plats som kallades Ladan, där vi hade kvällsmöten. Det var en lada med scen, bänkar och hyfsat mycket ljud- och ljusteknik. Där sjöng vi lovsång, lyssnade på undervisning och tittade på korta filmer med Råjj. Råjj var en helt underbar "norrlänning" som varje kväll tipsade oss stockholmare om något som man skulle tänka på. Det var fruktansvärt torr humor, men sjukt kul. Bland annat (tänk på norrländska): "Här på fjället kan det ju vara problem med täckningen på de bärbara telefonerna. Därför har jag alltid med mig en egen teckning i fickan." Torrt men kul :)
Jag har inte så farlig läger-depression just nu. Ibland kan det vara helt vidrigt att komma hem och inse att man är helt ensam och det är tyst omkring en. Den här gången har det gått bra, och eftersom det är skola imorn blir ensamheten inte så stor. Även om jag saknar alla så att det nästan värker ibland.
Nu ska jag börja rensa bland mina 700 bilder. Det kan ta en stund :)
Bless// Johanna
Kommentarer
Trackback
