He's always gone too long, anytime he goes away.


Ifall ni undrar har jag inte så mycket att göra, så jag skriver om min dag innan jag går och lägger mig :)

Idag är det långfredagen. Jag vet att man inte brukar ha påskkänslor på samma sätt som man har julkänslor, men jag har inte ens en gnutta påskkänsla. Här hemma har vi inget påskpynt över huvud taget. Inget påskris, inga fjädrar, inga kycklingar. I morse fick jag och mamma i och för sig ett varsitt påskkort av min lillasyster, och mamma har lovat oss påskägg imorn, men annars skulle jag inte komma ihåg att det är påsk. Det känns ju lite illa.

Min långfredagseftermiddag och -kväll har tillbringats med mycket trevligt sällskap. Först åt jag, mamma och lillsyster lamm och potatisgratäng till middag, och sedan gick jag ut och promenerade. Jag hade varit instängd större delen av dagen, och det var soligt. Innan jag gick skickade jag ett sms till min kompis Pontus och frågade om han ville promenera med mig. Pontus sms:ade nämligen mig förra veckan och undrade om jag ville gå en sväng, men det var kväll då så det gick inte. Istället träffades vi idag och promenerade hem till mig. Mamma hade bakat äppelpaj, så jag, Pontus, mamma och syster fikade och tittade på den första Harry Potter-filmen på tv. Pontan var väl kvar här till halv nio innan jag följde honom till bussen. Det var sjukt kul att umgås med honom en stund! :)

När jag skrev detta på facebook tror jag att min käre pojkvän blev lite förvånad. Men så kan det gå när man inte svarar på sms... (girlpower, haha)

Nu är klockan senare än jag egentligen vill erkänna.
Bless// Johanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0