Jag är rädd. Riktigt sketans livrädd.

Det finns vissa saker som verkligen berör mig. Kärlek, vacker natur och vänner kan verkligen gripa tag i mig och göra mig mållös på ett positivt sätt. Det finns andra saker som också verkligen berör mig. I negativ bemärkelse. Människor som plågar sig själva och varandra. Jag fick en kommentar här på bloggen från någon som kallade sig Thin People Flies Higher (följ inte länken om du är känslig!). Jag tror inte att jag har varit så här rädd på länge. På allvar. Jag är livrädd. Jag vet inte om den här personen är seriös, eller låtsas för att varna för vad som kan hända om man får ätstörningar, men jag kan inte sluta tänka på det. Bilderna på den där smala kroppen, kommentarerna om att BMI:t sjunker, allt prat om att inte äta och ångesten gör mig livrädd. Jag kan inte fatta hur man kan göra så mot sig själv! Varför vill man förändra den kropp man har fått? Varför, varför, varför? Vem bestämde att smalare är vackrare? Åh vad jag vill slå något stort och hårt i huvudet på den personen!

Det är som att jag har ett täcke av is runt hjärtat. Det är kallt och trycker över hela bröstet. Jag vill göra något för den här människan, och alla människor i samma situation, men jag vet det inte hjälper att skriva att "alla är vackra och unika". Vem blir uppmuntrad av det?

Jag säger bara en sak: DuKan.blogg.se 

Bless// Johanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0