JoyInLife

The Real Group - Varför får man inte bara vara som man är?

Det är så sant, vart är vi på väg med våra skruvade ideal? När jag var i badrummet i morse såg jag mig i spegeln och tänkte helt plötsligt "fy, vilken bred näsa jag har!". Jag hade inte tänkt på det förut, och när håret dessutom spretade åt alla håll kände jag mig inte särskilt vacker. Jag gick och åt frukost utan att tänka så mycket på min näsa, men när jag kom upp i badrummet igen så märkte jag den igen. Jag borstade håret och gjorde flätor av det, men då fick huvudet en konstig form och flätorna blev ojämna.

Så kom jag att tänka på en sak som jag läste i min kompis Helenas blogg, som hennes kompis Stella hade skrivit:
Varför kan vi inte vakna varje morgon, se oss i spegeln och säga "Jag är så snygg"?
Jag bestämde mig helt enkelt för att inte tycka att min näsa var fult bred. Jag sminkade mig lite och böjde mig sedan ner med huvudet neråt och bestämde att när jag tittade upp i spegeln igen skulle jag se att jag inte är ful. Det fungerade! Istället för att tänka på näsan fokuserade jag på hela ansiktet, ögonen och munnen. Den där spegelbilden var kanske inte så tokig, trots allt.

Jag tror verkligen att utsidan bara är ett skal. Insidan och inställningen till livet är så mycket viktigare än hur få/många finnar man råkar ha. Att vara en underbar person är så mycket mer värdefullt än att vara en skönhet. Att dessutom ha inställningen jag är den jag är, take it or leave it gör att man blir så mycket lyckligare än jag gör vad som helst för att folk ska tycka om mig. Folk kommer att tycka om en ändå, det viktiga är att man själv känner sig nöjd.

Så det så!
Bless// Johanna