Once when I was little
Idag blev jag för en stund sisådär 7-8 år gammal igen. Jag klättrade på små berg, i träd och skuttade runt i solen. Ni som känner mig kanske tänker att "sådär är hon väl större delen av tiden", men idag var det värre än vanligt. Jag och min lillasyster sov över hos farmor och farfar från igår till idag, och övernattning hos dem innebär mycket utomhusaktiviteter. Den främsta aktiviteten är promenader i diverse grönområden i Stockholm. Igår var vi först i Bergianska trädgården mitt på dagen, och sedan på Gärdet på kvällen. Idag var turen kommen till Waldemarsudde. Vi gick längs vattnet, fikade vid prins vad-han-nu-hette's gamla bostad på terassen och promenerade till Rosendals trädgård. Jag och min lillasyster hade väldigt mycket spring i benen så vi skuttade en del. När vi satte oss och vilade hittade vi en liten liten fontän där vi plaskade med händerna i vattnet som om vi vore väldigt små. Innan vi åkte hem klättrade vi även i ett litet berg, och jag fick syn på världens bästa klätterträd som jag snabbt var uppe i :) Sedan skuttade jag hela vägen till bilen.
Att vara hos farmor och farfar är väldigt skönt. Man kan verkligen ta det lugnt, gå ut och promenera, läsa och prata. De har ingen dator och bara fyra tv-kanaler, så man slipper slösa tid på sådant och istället umgås. Å andra sidan kan man liksom inte vara för sig själv, utan man umgås ständigt. Farmor och farfar är verkligen jättemysiga människor, även om farmor hör dåligt utan sin hörapparat. När hon däremot har hörapparaten tycker hon att vi skriker :) Vi hade dessutom väldigt kul med en marängtårta igår. Farfar har varit konditor, och han hade överbliven äggvita i kylen som han gjorde marängtårtbottnar på för några dagar sedan. Igår skulle han göra en enkel gräddtårta med dessa bottnar, men råkade ha dem stående alldeles för länge utanför kylskåpet. Det resulterade i att marängen blev superseg och knappt delbar. Det allra roligaste var när farfar tog fram en stor kockkniv för att skära upp tårtan. Allt annat var omöjligt! Oj vad vi skrattade! Men tårtan var god, även om det blev kladdigt när jag gav upp att försöka äta med sked och istället åt med händerna :)
Imorgon ska jag in till stan. Jag och min kompis Pellan ska gå lite på stan, och sedan ska vi till vår kompis Leo och hämta några kopior av den skiva som våran klass (eller ja, förra klass) har spelat in.
Bless// Johanna
Att vara hos farmor och farfar är väldigt skönt. Man kan verkligen ta det lugnt, gå ut och promenera, läsa och prata. De har ingen dator och bara fyra tv-kanaler, så man slipper slösa tid på sådant och istället umgås. Å andra sidan kan man liksom inte vara för sig själv, utan man umgås ständigt. Farmor och farfar är verkligen jättemysiga människor, även om farmor hör dåligt utan sin hörapparat. När hon däremot har hörapparaten tycker hon att vi skriker :) Vi hade dessutom väldigt kul med en marängtårta igår. Farfar har varit konditor, och han hade överbliven äggvita i kylen som han gjorde marängtårtbottnar på för några dagar sedan. Igår skulle han göra en enkel gräddtårta med dessa bottnar, men råkade ha dem stående alldeles för länge utanför kylskåpet. Det resulterade i att marängen blev superseg och knappt delbar. Det allra roligaste var när farfar tog fram en stor kockkniv för att skära upp tårtan. Allt annat var omöjligt! Oj vad vi skrattade! Men tårtan var god, även om det blev kladdigt när jag gav upp att försöka äta med sked och istället åt med händerna :)
Imorgon ska jag in till stan. Jag och min kompis Pellan ska gå lite på stan, och sedan ska vi till vår kompis Leo och hämta några kopior av den skiva som våran klass (eller ja, förra klass) har spelat in.
Bless// Johanna
Kommentarer
Trackback
